Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Antero lät gärna öfvertyga sig och
hjälpte de andra att skingra sina egna tvifvel . .
.
De läste Saima och togo fram gamla år-
gångar. Det fanns verkligen i dem något för en-
hvar — där fanns för Antero om hans renässans-
idé, om en konst och en litteratur grundad på
det finska folkets gamla visdom och odling. Och
hvad de nu läste, förstodo de nu på ett nytt
sätt, det var lifsens ord för dem, och Antero
tyckte sig höra allt uttalas liksom med Snellmans
egen stämma, och han tänkte icke mer på mot-
sägelser, motstånd och uppskof.
Det blef åter härliga dagar, och idéer ut-
byttes och idéer växte fram, och åter var tillva-
ron så Ijuf ... om blott Naimi hade varit med
en smula mer och tagit mer del i de andras tan-
kar. Och i Anteros själ begynte något glöda
och flamma, toner begynte springa fram och
susa och klinga — och han måste lämna de öf-
riga, ensam slå sig ned på en bänk i trädgården
med fallet och lugnvattnet inför sig.
— Hvad sitter ni där och grubblar på? En
dikt, kanske? hörde han en röst bakom sig
fråga.
Han sprang upp i glädje. Det var Naimi,
som genom trädgården gick ned till stranden
med ett fång kläder på armen, men hon skyn-
dade vidare, innan Antero hunnit svara något.
Och den kvällen föddes en ny dikt, och den
natten nedskref han den i det gamla pörtet vid det
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
