Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Naimi, det var Naimi, som yttrade
dessa ord . . . !
Och då Antero vandrade ned för spången,
som från åsen genom skogen ledde till Korpi-
vaara kyrka, hörde han, huru de ropade efter
honom:
— Lefve skalden! Lefve Finlands Tyrtaios!
— Lefve fosterlandet! svarade Antero.
— Skrif till oss! ropade en melodisk stämma.
— På vers! ropade en annan.
Någon vinkade honom farväl med en hvit
duk, men han kunde icke urskilja, om det var
Karin eller Naimi.
Med lätt hjärta och spänstiga steg vandrade han
fram på stigen, som slingrade sig mellan träden, och
han undrade, om icke denna stund var den skö-
naste han hittills upplefvat. Var också han nå-
got? — Och redan gingo hans steg i takt med
en ny sång om fosterlandets lycka — och hans
egen. De båda voro nu liksom oupplösligt för-
enade med hvarandra.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
