Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldriga furubordet, då han allena vakade i som-
marnattens bleka ljus, och alla andra redan gått
till hvila.
Och på morgonen läste han upp den på
kokkobacken, dit de unga kommit för att följa ho-
nom, ty nu hade han ändtligen beslutit begifva
sig af.
Vårdkas tändes på skogsbergets tinne,
flammande lågan mot natthimlen sprang.
Siaren gjöt sin glöd i vårt sinne,
vida hans väckande fältrop klang:
— „Till storm och till strid, till seger I allal,
I unge, vårt folk bidar morgon och dag!
Låt fördomens fasta förskansningar falla
för ljusets och frihetens svärdskarpa slag I"
— Detta är endast början.
Men de tyckte att det var utmärkt, han hade
tolkat allas känslor, till och med Risto var
gripen,
— Jag hade aldrig kunnat tro, att du skulle
skrifva vers så där ledigt.
— Var ditt folks Tyrtaios! utropade Lauri
hänryckt.
— Gif den åt mig, bad Naimi, och hon
fick pappret, på hvilket dikten var skrifven.
— Och nu lämnar ni oss verkligen? frågade
Karin.
— Vi borde inte ännu låta er fara — men
endast på det villkor, att ni snart kommer tillbaka.
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
