Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len strålade som skönast, och allt log så klart
och ljust. Prästgårdsflickornas läckerheter ville
icke mer smaka honom, han samlade allt i ett
paket, hvilket han i hemlighet smög i gubbens
ränsel, medan denne i skogsbrynet vred sig en
ny tullvidja.
Då rodden fortsattes, ville han veta allt
och begynte taga reda på gubbens familjeförhål-
landen och lefnadsvillkor. Han fick höra, att
han i en aflägsen utkant af socknen, långt borta i
ödemarken vid stranden af ett kärr, som var ett
farligt frostbo, ägde en koja med en liten åker-
lapp, där björnen var en årlig gäst och barkbrödet
det dagliga brödet — att han hade haft tio barn,
af hvilka Herren dock i sin nåd hädankallat tvenne
till en lyckligare lott. Gubben berättade allt detta
utan att knota, lugnt och stilla, utan att ens af-
bryta rodden; det var som hade det gällt någon
annan och icke honom själf. Och han berättade
icke några uppdiktade historier, ty sådant gestal-
tade sig öfver hufvud lifvet i dessa aflägsna,
ödsliga bygder. Ja, ja, Antero hade nog hört
liknande saker omtalas, han hade ju nog i Borgå
och Helsingfors sett tiggare stappla fram på ga-
torna, det var sant; men nu reste sig liksom ett
spöke framför honom, spörjande, stirrande på
honom, ehuru han icke förmådde klargöra för
sig, hvad det sporde honom, hvarför det stirrade
på honom och hvad speciellt han hade kunnat
svara eller göra. Och samtidigt tycktes honom
19 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
