Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ret låg i en nätt liten näfverask, där fanns vidare
piråger, tårtor, sköna pepparkakshjärtan . . . Det
sved nog en smula i hans hjärta, men efter några
sekunders tvekan skar han likväl ett stort stycke
af brödet och bjöd det åt roddaren, som bet på
en torr, svart brödkant med salt fisk på. Gub-
ben lade sin hårda kant på en sten och begynte
vända och beskåda det hvita brödet.
— Se, det var då fint och vackert bröd, det
är ett gudslån som duger. Hvar skall jag nu lägga
det, så att det inte brytes eller smulas sönder?
— Hvarför äter ni det inte?
— Jag sparar det åt mina barn — de äro
sjuka, och det här gör dem nog bättre. En så-
dan här gammal gubbe som jag kan nog tugga
barkbröd.
— Barkbröd? Får jag se? Är det där bark-
bröd. Är det där ert bröd?
— Ja, nog är det vårt bröd, just vårt dag-
liga bröd.
Antero hade aldrig förut sett nödbröd, ehuru
han visserligen stundom hört talas därom. Han
smakade på det, försökte tugga det, men måste
spotta ut det. Han såg nu plötsligt sin rod-
dare i ett nytt ljus, han tycktes honom som en
ny människa, där han barhufvud satt på en sten och
långsamt tuggade samt med svårighet sväljde sitt
hårda bröd, som han nedsköljde med saltvatten. Det
kom öfver honom så oförberedt, midt i hans dröm-
mar, förhoppningar och hans belåtenhet, nu när so-
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
