Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salen hörde Antero först snyftningar och därpå
trötta, släpande steg.
Han hade sprungit upp, han hade varit nära
att ropa till och skynda fram, men hade förstenad
stannat på sin plats, med hjärtat svidande af en
outsäglig smärta. Samtidigt hade han gripits af
en oemotståndlig lust att fly bort utan att se nå-
gon, utan att sammanträffa med någon. Huru
länge hade detta förfärliga lif för systern kun-
nat räcka, detta lif, hvarom han intet vetat, intet
kunnat ana?
Han gjorde ett slag kring byggnaden och
såg i fönstret till faderns forna rum — där han va-
rit van att skåda dennes höga, klara panna —
tvenne röda ansikten, och på bordet stod en
brännvinsflaska, hvilken en fet och fyllig hand
ryckte bort liksom för att gömma den under bordet.
I förstugan möttes han af en man i skjort-
ärmarna. Han var klädd i kortskaftade sommar-
pjäxor, hans näsa och kinder lyste med en grann
rodnad, hans ögon voro små och bruna, håret
var raggigt och hakan orakad. Var denna
person hans svåger, var denne Karolinas man?
Han låtsade blifva gladt öfverraskad, han
försökte vara artig, men han talade sluddrande,
och hans blick var gemen- och lurande.
— Helt säkert Karolinas bror? Antero! Nå,
verkligen! Ser man på! Jag höll inte först på
att känna igen — jaha — ja, vi ha ju ännu al-
drig egentligen råkats — så, så — ja, jag —
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
