Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handolin! Har den äran! Var så god! Stig in,
välkommen! — Jag kom just från socknen —
ursäkta! — från en uppbörds- och på samma
gång predikoresa, ja, predikoresa, tillsammans
med klockaren. Jag kom just för några ögon-
blick sedan! He, he! Var så god! Var så god
och stig in! Hit i salen kanske! (Han sparkade
med foten igen dörren till kammaren och var i
detsamma nära att stupa) — Åhå! Ursäkta! Hvil-
ken väg har du kommit? Med egen skjuts? —
Nå, har man hört på maken. Hade jag varit
hemma och vetat af saken, så skulle jag sanner-
ligen ha låtit hämta dig — Karolina! — Hon
var nyss här. — Karolina!
Karolina stod redan i dörren, skyndade emot
sin broder, slog armarna kring hans hals, om-
famnade och kysste honom och smög sig bäf-
vande till hans bröst, liksom hade hon hos ho-
nom velat söka skydd. Handolin hade dragit sig
tillbaka till sitt eget rum.
— Du kom ändå! Ack, hvad jag är glad
öfver att ha dig här. Slå dig ner! Kanske vill
du — jag har ställt vindskammaren i ordning för
din räkning — åh, hvad jag är lycklig!
Hon darrade och var nära att brista ut i
gråt. Ingendera kunde på en stund säga något,
— Och här lefver du —
?
Ja, här lefver jag ... Du är helt visst
hungrig och törstig.
Karolina gick ut, och Antero blef ensam i
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
