Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salen. Det var ett dystert, nästan ödsligt rum:
vid den ena långväggen stod mellan fönstren blott
en utdragssoffa af trä, vid den motsatta väggen
ett fällbord och några stolar.
Från Handolins rum hördes ganska högljudda
hviskningar: — „Nej, nej! Bry dig inte om det
— det gör ingenting" — och så klangen af glas.
Karolina kom tillbaka med saft och vatten.
Hon hade lugnat sig och besegrat sin sinnes-
rörelse. En liten gosse hade följt med henne
och stod nu försagd vid dörrposten.
— Hvems gosse är det?
— Kom och hälsa på den främmande, Kalle,
räck handen åt farbror. Det är vår gosse — vår
fosterson.
— Du har aldrig skrifvit något om honom.
— Det är en fattig kvinnas son — Karoli-
nas läppar darrade, när hon yttrade detta.
I detsamma kom Handolin från sin kammare.
Han hade ordnat sin dräkt en smula, han hade
tagit på sig sin rock och utbytt pjäxorna mot
stöflar.
— Jaha, jaha, sitt ner, sitt ner, var så god!
— Hvad har du här att göra, pojke — snäste
han till barnet, som stod på tröskeln, men han
behärskade sig genast och sade i så vänlig ton
som möjligt:
— Seså, gå nu, barn, gå till pörtet! — Har
du inte lust, käre svåger, att taga dig en liten
välkomstsnaps, medan vi vänta på något bättre?
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
