Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du blef väl inte ledsen, Antero?
— Hvarför skulle jag ha blifvit det?
— Jag tänkte, för det jag sade, att jag ön-
skade, att också du skulle lära känna Guds godhet.
Karolinas ögon stodo fulla af tårar.
— Nej, ingalunda — huru skulle det kunna
komma i fråga?
— Du kan ju nog för öfrigt känna Gud fullt
ut lika väl som jag. Tack ännu en gång för att
du kom. ^
Antero tänkte, medan han klädde af sig:
— Och jag uppmuntrar således min syster att
sluta sig till de väckta! Jag? Hvad skulle de
tänka därom på prästgården? Kanske läsa de
som bäst mitt bref, i hvilket jag fördömde pietis-
terna. — Sannerligen, äro icke människans öden
ändå sällsamma? — Han rörde vid psalmodikons
sträng, tog ned instrumentet från väggen och spe-
lade några ackord, som omedvetet formade sig
till en psalmmelodi.
Innan han somnade, begynte hans öra upp-
fatta tonerna af en psalm, som Ijödo någon-
städes långt borta.
— Märkvärdigt, huru jag beständigt förföljes
af samma melodi — på Rajavaara, på Kontola
kokkobacke och nu igen här! Och hvart jag än
färdas, öfverallt möter min blick dessa grå och
blå skaror ... — Sången ljöd nu allt tydligare
och klarare. Han måste stiga upp och öppna
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
