Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare — såväl rörande mig som kanhända också
dig själf.
— Hvad menar du?
— Endast det, att på samma gång han styr-
ker mig och inger mig mod, han kanske drager
din själ till sig på denna färd. O, att också du
lärde känna Guds godhet!
Antero svarade icke, och Karolina fortsatte
icke heller. Ett ögonblick tycktes det dem, som
hade de kommit långt, långt ifrån hvarandra.
— Du är helt säkert trött efter resan, sade
Karolina.
Hon förde brodern upp till vindskammaren,
ett litet rum, där en vägg upptogs af sängen, en
annan af en bokhylla; under fönstret sträckte sig
en låg bänk. Vid fönsterposten hängde ett psal-
modikon.
— Jag har fört hit upp allt hvad jag har kvar
ifrån föräldrahemmet — pappas böcker och detta
psalmodikon, något annat har jag just inte, men
detta är ju i alla fall något. Jag kommer emellanåt
hit för att läsa, jag sätter mig här vid fönstret,
och ibland spelar jag psalmer. När han är borta.
Då dallra tonerna så fina och djupa.
Karolina bäddade sängen, sysslade med ett
och annat i rummet, under det Antero genom
fönstret betraktade utsikten öfver berget och sjön.
Karolina sade godnatt och stod redan i beråd
att aflägsna sig, då hon ännu en gång vände sig
till Antero:
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
