Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du har aldrig spärrat vägen till Risti-
vaara för hvarken dansföljen eller kokkobrännare,
och jag kan inte tänka, att du ämnar göra det
för oss, sade Helander, som försökte behärska
sin vrede.
— Tag hvilken väg ni vill, men öfver mina
ängar kommer ni aldrig att vandra.
— Det är ju af gammalt kyrkfolkets väg till
båtstranden, så inte kan pastorn stänga den för
oss, yttrade bonden.
— Försök inte du, Ilpolainen, att komma
och gifva mig råd, snäste Handolin. Vägen upp
till berget går genom mina åkrar och ängar, och
enligt lagen har jag rättighet att stänga den för
hvem jag önskar, och nu gör jag det.
— Nå väl — sade Helander.
— Om någon skada tillfogas er, så kommer
den att godtgöras enligt lagens bestämmelser,
sade Ilpolabonden.
— Ja, ja, om någon skada tillfogas, här-
made Handolin — men inte är saken slut
därmed!
Gubben Paavo visade sig i dörren:
— Nå, du är mig just en herde — när
andra för att rädda din hjord ur ulfvarnas gap
drifva den i katten, så slår du igen dörren midt
framför dem.
Efter att ha uttalat dessa ord, vände han
Handolin ryggen och sällade sig till de öfriga.
Handolin varseblef nu Antero.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
