Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodet hade stigit Handolin åt hufvudet,
hans öron brände, den tjocka nacken var nästan
blå. Med darrande hand fyllde han sitt glas
med svagdricka, tömde det i ett enda drag till
botten, kastade en förgrymmad blick på Antero
och Karolina, steg därpå upp och rusade till
sin kammare, hvars dörr han smällde igen. Så
hörde man honom häftigt vandra fram och till-
baka i rummet, stöta till stolarna och mumla för
sig själf.
— Kanske jag ändå inte borde — stam-
made Karolina.
— Om du inte gör det nu, så kan du ald-
rig mer göra det.
— Ja, ja, jag skall nog — låt oss gå —
det må hända hvad det vill, han må göra hvad
han vill,
— Tror du verkligen, att han skulle våga
göra något?
— När han är vid sådant lynne som nu, är
han i stånd till hvad som helst. — Jag har ännu
aldrig sett honom sända mig en så ursinnig
blick som nyss — men låt oss gå — låt oss
begifva oss af nu strax. — Vi gå den här vägen,
genom köket . . .
— Nej, vi gå denna väg, vi behöfva inte
frukta för något.
— Ja, ja, som du vill.
Först då de hunnit fram till kyrkan och be-
funne sig inom dess hägnade område, lugnade
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
