Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig Karolina. Hon förändrades plötsligt i sitt
sätt, hennes blick fick ett uttryck af frid och
lycka.
— Gudskelof, ack, hvad jag nu känner mig
väl till mods! — Se, där komma de redan, låt
oss taga plats här!
Från Ilpola nalkades nu ett långt tåg, sling-
rande sig utmed strandens krökningar, stundom
doldt bakom träden, stundom åter framskym-
tande mellan dem. Det drog upp för vägen till
kyrkan, först männens grå skara, sedan kvinnor-
nas blå. Då de främsta hunnit fram till kyrkans
port, hade de sista ännu hälften af vägen kvar.
Hvarifrån hade plötsligt denna väldiga män-
niskomassa kommit? Hade hela det finska fol-
ket klädt sig i grått och blått? Och det före-
kom Antero, som hade det icke funnits männi-
skor annorstädes, som hade hela världen här
vandrat fram mot sitt utstakade mål. Och han
där, han ville med ett led spärra vägen för dem!
I spetsen för tåget gingo samma män, som
nyss varit på prästgården. Det stängda ledet
stod nu vidöppet, och vid ledstolpen stod Ilpola-
bonden, som bjöd dem vandra stigen fram och
varnade dem för att nedtrampa åkern.
Antero och Karolina stodo invid kyrkans
vägg och väntade på, att tåget skulle draga förbi.
En äldre och en yngre kvinna skilde sig ifrån
de öfriga och kommo för att hälsa. De voro
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
