Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin psalmbok ur fickan, slog upp den och räckte
den åt honom. Antero följde till en början ti-
gande med orden, men föll sedan efter en stund
in i sången. Han var som en af dem, han smälte
samman med dem, och ehuru han visste och
förstod, att han endast gripits af en tillfällig sin-
nesstämning, så öfverlämnade han sig likväl däråt
och lät den rycka honom med sig, och han erfor in-
tet behof att kämpa däremot såsom för en tid se-
dan på Rajavaara. Han lade märke till, att
någon betraktade honom, att någon hviskade nå-
got till en annan, som sedan långsamt vände sin
blick mot honom och fixerade honom under fort-
satt sång. Vetskapen om hans närvaro tycktes
sprida sig från man till man, den tycktes nå äfven
den innersta kretsen, där de äldsta tagit plats. Äfven
den gamle prästen, som nyss hade talat, fick
veta, att Hagmans son var tillstädes, och för-
sökte upptäcka honom med en blick, som lyste
af välvilja och godhet. Längre bort reste sig någon
för att se bättre och satte sig åter ned och hvi-
skade något åt sin granne, som följde exemplet.
Inom kort hade alla varseblifvit honom och be-
traktade honom nu forskande, under det de stela
och allvarliga sjöngo sin sång, i hvilken de ned-
lade all sin känsla, all sin hänförelse. Han hade
knappast kunnat tro, att dessa sträfva läppar, dessa
grofva bröst förmådde framtrolla så mjuka, varma
och smältande toner.
Under det Antero hörde, såg och deltog i
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
