Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20.
Efter det de sista tonerna af sången förklingat,
inträdde några minuters tystnad. Man iiörde
blott en hostning, en suck, en höks skri uppe i
rymden. Fågeln sänkte sina vingar och ämnade
slå sig ned i toppen af en förtorkad björk, men
varseblef i detsamma människoskaran och sving-
ade sig ånyo snabbt mot höjden.
Då hörde man gubben Paavo säga:
— Låt oss nu sjunga psalmen: „Min Gud,
på dig förtröstar jag".
— Nu skall Paavo tala, hviskade Karolina
till Antero. — Detta är hans ingångspsalm.
När sången var sjungen, reste sig gubben.
Antero hade svårt att i den man, som nu stod
framför honom, igenkänna samma person, som
han midsommardagen sett gyckla i Kontola
prästgård. Han stod där lugn och värdig, hans
blick var inåtvänd, som sökte han något i dju-
pet af sin själ, men på samma gång sväfvade
den ut öfver alla dessa tusendens hufvuden,
spanande mot ett hägrande fjärran. Plötsligt
upplystes den höga pannan och de sträfva, vä-
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
