Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derbitna kinderna af ett leende skimmer, men
läpparna krusades icke, och i detsamma begynte
han tala:
— Han var nog en kraftig rådgifvare, aflidne
Hagman, såsom här nyligen yttrades, men det
säger jag, att aldrig kommer man in på himlens
väg med en annans bistånd. Stigar, som andra
banat, duga därvid till intet, andras snöplogar
båta en föga — hvad vore det väl då för nöd,
om man som en bäld och mäktig herre finge
åka vägen fram från gästgifveri till gästgifveri i
en bekväm täcksläde vid den Ijufliga klangen af
sin egen rättfärdighets ljudande bjällror och om
natten slumra godt i välbäddade, varma sängar
— nej, nog måste vi hvar och en i sin stad
själfva bryta oss fram genom syndens snödrifvor.
Vandringen på korsets stig är snarlik den vilse-
gångnes irrande i ödemarken — men icke så
att du litar på egen kraft och egen skicklighet
— kraften och kunskapen om hvarthän du bör
vända dig måste Herren skänka oss. Utan hans
hjälp och hans nåd skall du inom kort ånyo
råka in i dina gamla spår. — Nå, knappast var det
väl dock något sådant som detta du åsyftade,
gamle vän, då du nyss bad mig här redogöra
för Hagmans lära. —
— Nej, ingalunda. —
— Jag vill emellertid icke påstå, att det icke
för hvem som helst likväl kan vara godt att se
och höra, huru en annan nått fram till målet —
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
