Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp på vid gafvel, hvarför begynte icke klockorna
själfmant ringa och kalla dem samman inom
templets murar? — Hvarför skyndar jag icke dit,
rycker till mig nycklarna, springer upp i klock-
stapeln och ringer dem samman till min fars
egen kyrka?
Gården var belägen innerst i en vik, huset
stod på strandsluttningen, och mellan slingrande
sund skönjdes fjärran i söder blånande fjärdar.
På gårdens gräslinda, invid gärdesgården och på
visthusens trappor satt folket lägradt vid sina
matsäckar. Huset kunde icke undfägna alla med
mat, endast de inbjudna och de mest långväga
resandena, men åt alla bjöds likväl brännvin,
hvarmed de själfva fingo förse sig ur ett väldigt
kärl, som stod i matboden. De sutto i spridda
grupper och förtärde under lågmält samtal sin
vägkost, som för många var lika mager som den,
hvilken Antero sett hos sin roddare. Allt hos
dessa människor fängslade Antero: deras utseen-
de, det sätt, på hvilket de uppförde och rörde
sig, ja, till och med åto. Det fanns hos dem
något, han kunde icke rätt uttrycka det, något så
att säga värdigt, behärskadt, melankoliskt — som
hade måltiden varit något betydelselöst — och
på samma gång låg det likväl mycken vördnad
och ödmjukhet i det sätt, hvarpå de handskades
med „gudsgåfvan", hvarpå de bröto brödet och med
knifsudden bredde ett tunt lager smör öfver skifvan,
eller, om de icke hade smör, skuro den saltade fisken.
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
