Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade upprödts och förvandlats till grönskande
åkrar och ängar, och slutligen hade också det
välstånd, hvartill man sträfvat, blifvit uppnådt:
man kom till rätta med egna resurser, man kunde
lefva sitt eget lif — af yttre grannlåt och fåfäng-
lighet sågs icke ett spår, det låg ingen främ-
mande herrskapsprägel öfver gården — hvarken
öfver byggnaderna eller deras invånare — liksom
i Tavastland och Syd-Finland. Allt var hem-
gjordt, allt var enkelt — grått trä och grå vadmal.
Och då dessa människor nu redde till fest, så
spordes ingen bullrande glädje, intet larmande
jubel, högtiden antog en rent andlig karaktär,
det var en fest till Guds ära; lifvets största
frågor diskuterades af ett inre behof, med en
oskrymtad hängifvenhet — folkets egna, olärda
män uppträdde som lärare, skänkte lifvet verk-
ligt innehåll, länkade de särskilda sträfvandena
in på rätt bana. Här mötte man gammal kultur,
ursprunglig bildning — aldrig hade han tillförne
sett något liknande.
Och där borta på kullen stod kyrkan — som
stängdes för dessa! Kyrkan, hvilken hans fader
byggt och där denna kultur, om också icke ska-
pats, åtminstone utvecklats till hvad den nu
var. Och i denna helgedom fingo alla dessa
icke inträda utom för att höra anklagelser, klan-
der, förebråelser och skymford, för det de voro
sådana de voro. Hvarför upplätos icke dör-
rarna af sig själfva, hvarför flögo icke luckorna
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
