Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte menar du väl, att vår gubbe här
skulle stå under ett högre beskydd än själfvaste
aposteln?
— Ja, hvem vet? Men man ser nog, att en
stark hand beskärmar honom i alla faror.
Detta tycktes vara ett omtyckt samtalsämne,
och det framdrogs synbarligen för att väcka den
främmande herrns nyfikenhet. Och då Antero
gjorde en frågande min, öppnades mångas läp-
par, beredda att förtälja episoder, hvilka enhvar
väl kände. Men den, som senast haft ordet, hann
likväl före de andra säga:
— Som till exempel på denna samma tings-
resa, då hans fiender hade beslutit mörda ho-
nom. De visste att han under natten skulle
färdas från en sammankomst, och de satte sig
på lur vid vägkanten, enhvar med en sten i
fickan. De hade kommit öfverens om, att då
gubben kom ensam vandrande, så skulle de stena
honom till döds. Gubben kom och var, såsom
de beräknat, ensam, och då han kom fram till
sina fiender, så sade han endast sakta och öd-
mjukt: „Ja, jag är nog en likadan syndig stackare
som ni" — och mer behöfdes det inte för att
karlarna skulle kasta bort sina stenar och låta
gubben gå i fred.
— Nästan på samma sätt gick det också en
annan gång, begynte nu en annan, — det var
vid tiden för den värsta förföljelsen, då alla voro
liksom ursinniga på de väckta. Man lämnade
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
