Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem inte ens på kyrkbacken i fred, och hemfrids-
brott var något så vanligt, att hvar helst en sam-
mankomst hölls, dit kommo också alltid fridstörare.
Befallningsmannen i vår socken hade gifvit sina
vänner tillåtelse, att hvar de än anträffade väckta
samlade till möten, så skulle de få fängsla dem
och föra dem till honom. — „Jag skall nog taga
vård om dem," hade han sagt. Det hölls ett
möte hos oss, och Paavo var också där, och vi
hade redan sjungit några psalmer, då en mängd
karlar rusade in genom dörren. Jag bad dem
taga plats, men de blefvo stående vid tröskeln
och hviskade där med hvarandra. De voro så
uppretade, att de skuro tänder och knöto näf-
varna mot oss. Vi voro endast husets folk och
några grannar, deras antal var dubbelt större.
Gubben Paavo satt på långbänken, klädd i sin
gamla vadmalsrock, och stödde sina armbågar mot
knäna och gömde sitt hufvud i sina händer. Det
såg ut, som om han skulle ha gråtit, men grät
han verkligen, så tror jag ändå aldrig att han
gjorde det af fruktan, fastän det gick en spådom
om honom, att hans blod en gång skulle utgju-
tas af fiendehänder. Snarare grät han förden-
skull, att världen vandrar i mörkret och afskyr
ljuset. Fridstörarna tycktes vänta, att gubben
skulle börja tala, då ämnade de synbarligen an-
gripa oss. Men då psalmen var sjungen, rätade
han på sig och bad oss taga upp: „Min kropp
och själ och ande är Din egendom, o Herre kär!
23 353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
