Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dåren, nu före sin död skulle förödmjuka sig in-
för sin ovän. — Jag hade icke kraft att begifva
mig annorstädes, men ville ändå inte stanna kvar
i stugan; jag lade mig därför på bodtrappan och
tänkte: Lika väl kan jag dö här som hemma.
Men nu var Guds stund kommen, och han upp-
mjukade den rike mannens hjärta och befallde
honom gå att fylla min säck. Sådana Guds verk
må tjäna den klentrogne till uppbyggelse och lärdom.
I hans lättrörda själ omväxlade minnen och
känslor. Den förra glädtigheten försvann, och
han^ stämma skälfde, då han fortsatte:
— Han leder oss med mild och faderlig
hand, men han slår oss med sitt gissel, om vi
icke därförutan vilja böja oss. Då den förhär-
dade icke med annat kan bringas till bättring och
hans själ icke lösslitas från världen, så finner han
det vara bäst att frånrycka honom allt det, som
här i världen är honom kärast och dyrbarast.
För mina synders skull tog han från mig min
ende son. Min närmaste granne begynte förfölja
oss och slog i skogen ihjäl mitt barn, och sedan
han knutit ändan af tyglarna kring den dödes hals,
lät han min egen häst släpa honom hem. Det
hände under den värsta förföljelsens dagar. Hvar-
för skola vi mer tänka på sådant som detta? Låt
oss hellre sjunga en psalm.
Han borttorkade en tår, som glänste i ögon-
vrån. Liksom där uppe på berget togo sig folkets
känslor också nu uttryck i sång.
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
