Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna för mig. Han är nu i vissa kretsar för-
klarad för en stor man, uppburen och firad . . .
— Det förtjänar han också.
— Och jag säger dig, att han idislar Hegel,
han lefver på idéer, som importeras hit från Tysk-
land. Alltsamman är sådan vara, som inte mer
har åtgång i eget land och därför skickas öfver
gränsen. För öfrigt, allt hvad Snellman nu pre-
dikar med så stor bombast och aplomb, uttalades
redan för tjugufem år sedan och mycket bättre i
en enda kort och kärnfull sats: „ Svenskar äro vi
icke, ryssar vilja vi icke blifva, låtom oss därför
vara finnar." Men hvad blef Arvidssons lön?
Hvem minnes honom mer? Du har antagligen
inte mer än andra ungdomar reda på, att det en
gång funnits en man med det namnet. Han var
min bäste vän. Han drefs i landsflykt till främ-
mande land, och jag blef tvungen att begrafva
mig här i ödemarken. — Fy fan! — Skål!
Han drack och gjorde en grimas, icke öfver
brännvinet, utan af afsky och förakt.
— Han var min bäste vän, min ende vän.
Och hör du, — han lutade sig framåt och slog
näfven i bordet — och hör du, det var egna män,
egna tjänstekamrater, som förrådde honom, öfver-
antvardade honom åt fienden, — förstår du det,
egna män!
Antero hade aldrig förut hört något om
detta . . .
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
