Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i synnerhet, när de nedsköljas med detta ypperliga
brännvin. — Voltaire var en af människoförnuftets
största guldklimpar. Parlez-vous frångats? Hvad
skrattar du åt? Nej, nej, försök inte lägga band
på dig, skratta på bara, men se ändå till att
maten inte fastnar i halsen på dig. Vi skola ha
roligt, — jag tycker om ditt ansikte, det är så
ärligt och oskyldigt, en smula naivt . . .
Antero skrattade åt allt detta så hjärtligt, att
maten verkligen höll på att fastna honom i hal-
sen. När han slutligen hämtat sig, måste han
skåla med sin värd. Och åter fortsatte den lille
gubben:
— Din far var lika naiv som du, ty han
trodde på det finska folkets förbättring. Han för-
sökte lyfta det upp ur dyn med tillhjälp af Guds
ord, liksom Snellman nu försöker göra det med
Hegels filosofi. Men jag säger, att vårt folk aldrig
kan dragas upp ur dyn, och det är för öfrigt
också alldeles onödigt — låt det i Herrans namn
slumra i sin uselhet, sin enfald och sin mesak-
tighet. Det finska folket är Joukahainen, som
tror sig veta och förmå allt, men om någon vi-
sare vill lyfta det ur kärret, så skjuter det till tack
på honom med sin båge.
— Hvad menar farbror?
— Säg du! Hvad jag menar? Jag tänker
på Arvidsson och en annan man, hvars namn
jag inte vill nämna. — Ja, Snellman — med ho-
nom går det troligen på samma sätt — och
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
