Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och hvad är det?
— He? Det är förnuftet ... dic reine Ver-
nunft — Kritik der reinen Vernunft, sade Kant.
Vet du, hvad för en man Immanuel Kant var?
Inte? Ni unga känner och erkänner ingen annan
än den där Hegel, som är världens största dilet-
tant. Det rena förnuftets kalla kritik, hån, löje,
— hvilken härlig musik! Hvad skulle inte jag
— (han rörde med handen vid sin panna; ögo-
nen voro dimmiga) — Det här funktionerar inte mer
som förut . . . (han började sjunga:) »Vårt för-
nuft förblindadt är, mörker all vår själ betäcker"
— De ha kanske rätt som säga så — men låt vara!
Jag bryr mig inte mer om någonting. En gång
lyste det här som en klar lampa, men jag slog sön-
der den, jag slog själf sönder den ... det gör
detsamma huru — fråga inte, och om du frågar,
svarar jag ändå inte. — „Sörj ej den flyende."
— „Vid Aura å, på Erstans våg." — Håhå, ja-ja.
Hvem kommer där?
En båt hade lagt till vid stranden, och Lauri
kom gående mot huset. Antero sprang upp med
ett utrop af glädje, men gubben tvingade honom
att på nytt slå sig ned. Han låtsade inte se
Lauri.
— Goddag, farbror!
Då gubben hvarken rörde sig eller svarade,
upprepade Lauri sin hälsning och slog honom
på skuldran. Gubben höjde vresigt på axlarna
och mumlade:
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
