Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du har orätt. Det finns, det finns också för mig
något heligt, och det är naturen, detta underbara,
obegripliga, gränslösa universum — både i stort
och smått — lifvet där borta ofvan stjärnorna,
lifvet där nere i djupen — Hvem förstår det? Men
det är stort, upphöjdt i sin hemlighetsfullhet.
Hvad är det? Hvad är jag? Hvad är du, vi alla?
— Kommer du med i båten? Låt oss fara till
löjornas lekplats. Låt oss tillbringa natten på
stranden vid en fladdrande stockeld och drömma
och filosofera!
— Jag tror ändå, att jag lägger mig.
— Ja, gör det, gör det bara, det är bäddadt
åt dig på stugans golf. Och vill du ha lektyr,
skall du finna sådan ofvanför din hufvudgärd.
Gubben paddlade sakta fram sin båt med
styråran; fören var fullastad med nät.
Om denne mans verkliga natur är denna . . .
och denna tanke rubbade igen Anteros nyss bil-
dade uppfattning. Det finnes något hos honom
och något i det han sade . . . Och Naimi
är ju icke min, och jag vet ju intet om hvad
framtiden bär i sitt sköte . . .
Nedslagen vände han sina steg mot stugan,
råkade in på en annan spång, vandrade omkring i
holmens skogar, kom till en äng, såg på afstånd
en gård, men kände ingen lust att vika in där.
Han hörde röster i skogen, Lauris och en
kvinnas. Kvinnorösten var upprörd och beslöjad.
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
