Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då återvände plötsligt hans smärta; en
känsla af besvikenhet, förödmjukelse och öfver-
gifvenhet bemäktigade sig honom och förlamade
honom, så att han var nära att sjunka ned på
platsen där han stod. Men med uppbjudande
af sina sista krafter lyckades han likväl springa
upp för strandsluttningen.
Från höjden af denna såg han inför sig en
snörrät landsväg, som löpte genom en vidsträckt
ödemark, och långt borta i fjärran varseblef han
en ny stigning af vägen, som slutligen tycktes
försvinna uppe bland molnen. Någon kom åkande
emot honom. Nej, icke ditåt, på inga villkor!
Han upptäckte en liten skogsstig och vek in på
den. Han vandrade framåt, han påskyndade sina
steg, till slut nästan halfsprang han. Han måste väl
söka sig en tillflyktsort för natten. Spången förde
honom till randen af ett stort kärr. I skogsbry-
net, där marken var torrare, stod en lada. Hvar-
för kunde han icke tillbringa natten här lika väl
som på något annat ställe? Den var tom, här
kunde han således inte öfvernatta, men han satte
sig likväl på dess tröskel.
Här klarnade hans tankar, sinnets uppror
stillades, böljorna lade sig, blott några enstaka
bubblor sjödo ännu.
Här hade således denna vandring slutat.
Detta ställe hade han ej kunnat skåda från Raja-
vaara den gången, när han från dess topp blic-
kade in i sitt förlofvade land, hvilket hägrade
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
