Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en fristad efter färden genom lifvets öken-
trakter.
Han hade trott sig finna ett hem, han hade
trott sig vinna vänner, kamrater, en älskad brud,
en mor, förstående systrar och bröder. Men de
brydde sig icke om honom, åtminstone icke för
hans skull. De hade icke något behof af hans
bistånd. Han betydde icke det minsta för dem.
För ingen betydde han något, icke ens för sig
själf. Den hade gått liksom den kommit, denna
vackra sommardröm. Ja, må den gå! Ja, låt
den vara! Till ett skulle han ändå ha dugt:
till Lauris barnsköterska. Och äfven till något
annat: till festtalare på Naimis förlofningskalas
!
. . . Han skrattade för sig själf, ett tyst, stumt
skratt: tänk om han skulle vända tillbaka och
verkligen hålla tal på Naimis förlofningsfest! Det
vore stort — på det sättet skulle också han
blifva en stor man — åtminstone i sina egna
ögon. Han skulle begrafvas i alla okända stor-
heters pantheon — under detta skogstempels
murkna golf? „Här hvilar en namnlös och odug-
lig, som ingenting var och ingenting blef." Och
hvarför var och hvarför blef han ingenting? Jo
därför, att ingen hade älskat honom. — Stanna
här, du, som tror något om dig själf, men gå
bort, du, som ingenting tror. Och det tyck-
tes honom, som hade han här kvarlämnat en
del af sig själf, som vore han icke mer den-
samme som när han kom dit. Var han en an-
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
