Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, det ar nog också min tanke, sade
prosten, som vandrade af och an i rummet.
Då flickorna efter kvällsvarden dragit sig
tillbaka till sin kammare, sade prostinnan till
prosten:
— Tror du, att det verkligen är Hartmans
skuld —
?
— Man vet inte. Jag skulle ändå inte vilja
tro något sådant. — Men nog gingo ju hans
åsikter redan i somras i den riktningen.
Men Naimi och Karin voro strax öfvertygade
om, att det förhöll sig så som Lauri hade skrif-
vit. Naimis mun fick ett bestämdt drag och hen-
nes blick ett hårdt och kallt uttryck, då hon
sade
:
— Ja, är det så, så vet jag inte, hvad jag
riktigt skall tänka.
— Jag tycker det blir omöjligt att hädan-
efter anse dem för mina släktingar, sade Karin.
— Hvilka?
— Morbror och moster naturligtvis.
— Jaså, nu först ha ni kommit därhän, sade
Hanna. För mig har den släktskapen redan
länge varit slut, alltsedan morbror försökte reta
upp pappa mot de väckta, och nu ser man då
ändtligen, hvad de gå för.
— Men hvarför skola då människorna vara
så dåliga? utropade Naimi och slängde undan
sina kläder.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
