Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvarför skall allting här i världen vara
så eländigt? Af alltsamman blef ju egentligen
endast ett förskräckligt fiasko.
Han hade hoppats, att Antero skulle mot-
säga honom, men Antero teg.
På flere dagar talade de icke ett ord om
dessa saker och icke heller mycket om annat.
Men bådas tankar vandrade samma vägar.
— Hör du, Antero, voro våra motiv rena?
— Jag menar: drefvos vi uteslutande af osjälf-
viska bevekelsegrunder? Hade inte vår stolthet,
vår ärelystnad, vår lust att väcka uppseende och
dylika sidoinflytelser sitt finger med i spelet?
— Jag börjar misstänka, att hela saken alls
inte är så stor som vi föreställde oss den.
— Den måste vara det! Vi få på inga vill-
kor öfverlämna oss åt dylika tvifvel. Göra vi det,
så äro vi förlorade.
Och äfven Antero försökte se saken med
Lauris ögon. Kanske voro dessa tvifvel blott en
följd af kölden. Ty huru skulle man ändå ha
kunnat underlåta att gifva uttryck åt sin indigna-
tion öfver ett dåd som detta? Och på hvilket
annat sätt skulle man ha kunnat göra det till-
räckligt effektivt?
Det var en klar och solig dag. De hade
sofvit godt, hästen var flink och rask, föret godt
och omgifningen naturskön. De hade återfått
tron på sig själfva och sin sak. Med klingande
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
