Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjällror körde de in på en gästgifvargård. Där till-
spordes de, hvilka de voro, i hvilket ärende de
reste, hvart de skulle hän. Hvarför hade de
lämnat Helsingfors? — De kunde icke svara på
alla dessa frågor, eller också svarade de undvi-
kande. Det kunde ju inte komma i fråga att
börja förklara för dessa, hvad de af kärlek till sin
sak hade gjort. Hvad visste dessa om Saimas
verksamhet, och hvad angick dem dess indrag-
ning? För den där feta värdinnan skulle de icke
ha varit annat än från akademin utsparkade odågor.
Medan de sutto på gästgifveriet och vän-
tade på hästar, yttrade Antero
— Där i Helsingfors talades mycket om fol-
ket, men det förekommer mig ofta, som skulle
folket för dessa nylänningar vara något helt an-
nat än för oss. När de tala om folket, så tala
de liksom om ett egendomligt djur, hvilket man
måste visa och skryta med för andra. Med hvilka
blickar betraktade de inte dessa karelska runo-
sångare! Se på hans pjäxor! se på hans hän-
der! hvilken präktig typ! — Och om Lönnrot
tala de ungefär på samma sätt. För mig åtmin-
stone är folket något vida djupare och närmare.
För dem är detta intresse blott en modesak. Det
fattas dem och kommer alltid att fattas dem den
rätta finska andan . . .
Antero fortsatte tigande sina grubblerier.
Aldrig tillförne hade han känt sig så fullkomligt
beröfvad hvarje fast grund. Då hade det brutit
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
