Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— För att jag vet . . . Mamma borde inte
mer tala illa om Helander, då mamma ju vet . . .
— Nå, det betyder ju ingenting . . .
— Hvad då? frågade Lauri.
— Äh, ingenting annat än att Helander har
låtsat bedja pappa om ursäkt för den där predikan
han höll i somras.
— Åhå, jaså? Verkligen?
— Hela saken är, att han är rädd för den
stundande rättegången . . !
— Huru kan mamma säga något sådant?
— Lika väl som du kan . . .
— Gräla nu inte igen . . .
Man hörde prosten röra sig i salen, blåsa ut
ljusen och sedan gå till hvila. Prostinnan reste
sig också hon för att gå till sängs. Hanna du-
kade af bordet och försvann. Naimi och Karin
sutto ännu en stund kvar med Antero och Lauri.
— Bry er inte om det, sade Naimi, det går
nog snart öfver. I morgon är mamma redan helt
belåten med att ni kommit hem, och troligen har
inte heller pappa lust att länge vara vid dåligt
humör.
— Jag tror, att pappa egentligen i grund
och botten af fullaste hjärta gillar ert handlings-
sätt . . . han har nog aldrig riktigt kunnat tåla
morbror Hartman och dela hans åsikter. Men
berätta nu närmare om allt!
Och Lauri omtalade allt som inträffat. Han
skildrade det skedda säkert och liffullt, som skulle
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
