Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud och upphört att besöka religiösa samman-
komster, låtit tvinga sig att sitta i kyrkan och
lyssna till hans predikningar, i hvilka han hvarje
söndag förtalade och skymfade de väckta. Och
hon har äfven låtit tvinga sig att sända bort gos-
sen. Och detta allt var kantänka hennes plikt,
hennes kristliga plikt! Hon hade icke velat taga
på sitt samvete, att mannen möjligen skulle ha
slagit henne, om hon icke lydt honom. Men nu
sörjer hon likväl däröfver och ångrar sig och vet
icke, om hon handlat rätt eller orätt.
— Här kommer jag nu således att begrafva
mig, hvem vet för huru lång tid framåt. Detta
rum är ju likt en munkcell, jag känner mig nästan
som en fånge.
Han gripes stundom af en häftig längtan
efter frihet och beger sig ut att skida, styr kosan
upp mot berget, ser rundt omkring sig ödemar-
kerna, vidderna utan gräns. Det är dock samma
fängelse, något större blott. Han skidar förbi
usla kojor, i hvilka han vet att den största nöd,
det största elände råder. Han borde besöka dem
— men han skidar likväl förbi.
Dagar igenom håller han sig instängd på
sitt rum, och om kvällen vet han icke, huru han
fått slut på dagen.
Karolina kommer till honom med kaffe.
— Här sitter du alltjämt ensam, för dig själf.
— Ja, här sitter jag . . . En sak skulle jag
vilja fråga dig. Hvarifrån får du denna kraft att
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
