Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefva och existera, lefva det lif du måste lefva?
Dock jag vet ju nog, hvarifrån du färden, men
huru du får den, det grubblar jag ständigt öfver,
det kan jag aldrig förstå.
— Jag hämtar den hos Gud genom hans
stora nåd och barmhärtighet.
Det var hennes och hennes meningsfränders
vanliga, utnötta svar, någon närmare förklaring
förmådde de icke gifva. Hvad innebar det . . .
var det verkligen något mer än en fras, en väl
inlärd utanläxa, ett talesätt? Knappast!
En gång fick Karolina honom med sig på
ett besök hos klockarens änka. I hennes hus
rådde samma frid som förut, samma förnöjsamhet
och ödmjukhet. Froståret hade inverkat också
på deras lif, äfven de måste blanda bark i brödet
för att af sina anspråkslösa medel kunna dela
med sig åt andra. De uttalade sitt: „Gud hjälper
nog!" så fast och säkert, som hade det icke rådt
minsta tvifvel om, att så alltid skett och äfven
alltid skulle ske — hvarje dag, hvarje stund.
— Har han då aldrig och i intet underlåtit
att hjälpa er?
Till svar smålogo de båda och sågo på hvar-
andra.
— Hvad skrattar ni åt?
— Bara åt det, att Antero ens kan fråga
något sådant.
— Mig har åtminstone Gud aldrig hjälpt,
sade Antero till hälften på skämt.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
