Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom att betrakta Emma, där hon satt vid sin
väfstol eller vid sin spinnrock. Emma var så
stilla, så blygsam och så lugn, men likväl så sä-
ker på sig själf. Om hon icke hade varit så
tillbakadragen och sluten, så skulle Antero ha
haft lust att tala med henne. Hon hade läst ige-
nom hela bibeln, och det tycktes icke finnas nå-
got nytt för henne i den, men likväl ville hon
alltjämt höra honom läsa därur, och hon upphörde
med sitt arbete, då de nalkades ett ställe som
hon beundrade . . . Om hon icke varit klädd i
den där dystra och fula dräkten, så skulle hon
till sitt yttre ha varit lika vacker som hvilken an-
nan flicka som helst bland dem Antero sett.
Stundom greps Antero ännu af sin forna ång-
est, en hemlig fruktan — tänk, om icke heller
detta komme att räcka länge? Men då slog han
åter upp sin bibel, och den förde honom tillbaka
till den nya värld, som vidgat sig för honom,
och han glömde allt annat.
Människorna syntes honom såsom skuggor,
detta lif såsom någonting overkligt. Stundom
kunde han blifva indragen i de forna förhållan-
dena — han hörde människorna tala, han såg
dem handla och verka, men de rörde sig som
spöken omkring honom. Han såg inför sig per-
soner, hvilka han påminde sig ha sett förut, men
han kunde icke säga hvar — han såg sig själf
i deras sällskap, men han betraktade sig som en
främling.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
