Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Det var en klar vinterdag, då Antero på sina
skidor ilade ned för kokkobacken och förbi sak-
ristian styrde kosan mot Kontola prästgård. Han
tog en genväg genom hagen, följde gamla spår,
som ledde genom ett öppnadt led, och kom mel-
lan visthusen och de höga, rimfrostklädda björkarna
in på gården. Gårdsplanen var full af snö, men
vägar voro uppskottade, beundransvärdt prydliga
gångar till bodarna, lidren, stugbyggnaden och det
gamla pörtet. Snön lyste hvit och glänsande ren
på taken. Dimman från forsen nådde just så
högt, att solen sken öfver den som vid randen
af ett moln. Hvilken fridens boning, hvilken
renhet, hvilken kyla — hela omgifningen stod i
fullaste harmoni med hans sinnesstämning. Icke
en lefvande varelse syntes till, huset var likt ett
förtrolladt slott.
Han gled fram till den gamla stugan, tog
af sig skidorna, ställde dem mot den låga
takfoten och trädde in i förstugan. Där kom
Hanna honom till mötes. Hennes ögon strålade.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
