Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter för att förhindra ett giftermål, och det är
inte heller att undra öfver.
— Hör du, Lauri . . . något i din röst säger
mig, att du hoppas, att de skola göra det.
— Låt mig vara i fred!
— Förlåt.
— Nej, nej, gå inte ... tag inte illa
upp . . . skall nu också du öfvergifva mig? Him-
melske Gud, nu ligger hon sjuk och yrar där
borta, kanske dör hon! Det är mitt fel. Jag har
inte skrifvit till henne, jag har inte besökt henne,
men jag visste ju ingenting. Otto hade ämnat
skrifva, men hon hade förbjudit honom. Barnet dog
helt säkert till följd af hennes sorg och bitterhet.
Och under tiden njöt jag och roade jag mig och
— tjänade fosterlandet! Just en skön fosterlands-
försvarare och världsförbättrare! Spotta på mig,
Antero! Jag förtjänar det sannerligen!
— Lauri, nu öfverdrifver du, nu gör du dig till.
— Bra, bra, det är mitt fel, men ändå inte
allenast mitt. Ifall de inte hade skickat bort henne
härifrån, ifall jag strax hade fått se och råka henne,
så skulle ingenting af allt detta ha skett. Det
skall jag säga dem, och jag behöfver således
inte så mycket bry mig om, hvad de komma att
säga mig.
— Om det inte finns något annat hinder än
hvad de säga och tänka, så betyder det då verk-
ligen inte mycket.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
