Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det finns nog också något annat, det
finns också något annat . . .
— Att du inte älskar Hedda?
— Och att jag älskar Anette.
De talade icke om denna sak och icke hel-
ler mycket om annat på flere dagar. Antero äm-
nade resa hem, men i nästan bönfallande ton
uppmanade Lauri honom att stanna.
— Jag har ju ingenting här att göra.
— Stanna ändå!
Lauri gick som i yrsel, främmande för sig
själf. Han vandrade åt kyrkan, han vandrade åt
bron till, man såg honom stanna, försjunken i tan-
kar. Hans ögon hade ett skyggt och förskrämdt
uttryck, hans hår var ovårdadt. Antero försökte
närma sig honom, men utan framgång.
Efter några dagar kom det bud från Hanna,
att Heddas lif icke mer sväfvade i fara, ehuru hon
ännu var mycket svag.
Då bröt det ut.
— Hvilken usling, hvilken missdådare är jag
ändå inte! Jag hoppades att hon skulle dö.
Sedan utropade han:
— Hvar skall jag finna hjälp emot mig själf?
Säg hvar?
— Där hvarest också jag funnit hjälp — i
Guds ord.
— I Guds ord? Huru skulle jag finna det
där?
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
