Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid en sådan tomhet och liksom en andlig
ångest.
Lauri sitter försjunken i tankar.
— Ja, redan då, när jag från predikstolen
skymfade de väckta, tyckte jag mig i mitt inre
höra en röst som hviskade: „Nu talar du emot
ditt bättre vetande, i grund och botten tänker du
inte så, som du nu talar." Detsamma tyckte jag
mig också höra från alla deras läppar, hvilka ti-
gande sutto där nere i kyrkan. Jag försökte till-
sluta mina öron och fortsatte min straffpredikan,
men då sade åter rösten: „Du är en skön själa-
sörjare, du bedrager den som du svurit tro-
het." Då kom jag af mig. Jag tyckte mig se
henne långt nere i kyrkan, i människomassan
vid dörren, och jag vet inte ännu, om det inte
verkligen var hon. Och när jag nu tänker därpå,
så vet jag, att det var den saken som hela tiden
tryckte och plågade mig. I Helsingfors kunde jag
emellanåt gripas af en sådan ångest och bekläm-
ning, att jag inte visste, huru jag . . . och det var
i synnerhet då, när jag hörde de väckta kamra-
terna i rummet bredvid sjunga och läsa . . . Jag
borde skrifva till dem, tacka dem och bedja dem
om förlåtelse, jag hade redan för länge sedan bort
göra det.
— De ha nog för långa tider tillbaka för-
låtit dig.
Lauris ögon strålade, hans kinder blossade
i en nästan feberaktig glöd.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
