Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förbättra oss själfva, innan vi kunna tänka
på att omvända andra.
— Ja, ja . . .
Men följande dag var Lauri nedslagen och
pessimistisk.
— Nej, det går inte, det går inte. Förlåtelse
och återlösning båta till intet, då man själf ingen-
ting förmår, inte det allra minsta. Jag är den-
samme, densamme som förut. Jag kommer al-
drig att få förlåtelse. När jag vill tänka på Hedda,
så tänker jag på Anette. Lyckas jag om dagen
frigöra mig från hennes bild, så träder den i stäl-
let för mig om natten. Och det är för mig kärt
och ljuft och angenämt. Jag har ännu inte för-
mått taga det första steget på försakelsens väg.
— Och jag skall säga dig, att just detta är
den enda, rätta början.
— Kan du bedja?
— Ja.
— Men jag kan inte.
Efter en stund suckade Lauri:
— Håhå, jag trodde mig redan vara så nära,
jag trodde mig se det allt så klart här inför mig
— jag trodde mig förmå göra alla andra delaktiga
af samma salighet.
— Läs det där stället, sade Antero och sköt
den uppslagna bibeln öfver till honom. Det var
tredje kapitlet i Pauli bref till Titus, och Antero
pekade med fingret på dess fjärde vers.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
