Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helander smålog lätt, en srnula tvunget ännu,
men sade sedan öppet, liksom ryckande sig lös
från något, i hvars våld han icke ville öfver-
lämna sig:
— Jag måste tillstå, att detta erkännande
kommer absolut oväntadt, men det gläder mig på
det högsta.
— Och så måste jag bedja er om förlåtelse
för en sak: för att jag öfver hufvud dömt er orätt
— och i all synnerhet för hvad jag i somras ytt-
rade från predikstolen.
— Nå, det var då märkvärdigt!
Helander hade blifvit rörd, men försökte dölja
det genom ett förläget skratt. Han blinkade med
ögonen, som hade tårarna varit nära att bryta fram,
och han böjde sig ned för att sköta om brasan.
— Då var jag uppbragt öfver det som ni
sade om. oss, och jag nästan hatade er, men nu
har jag lärt mig inse, att ni hade rätt och vi
orätt.
— Detsamma vill också jag erkänna, sade
Antero.
— Lauri måste ha — jag säger nu Lauri —
Lauri måste ha undergått en stor förändring, sedan
vi senast råkade hvarandra.
— Jag hoppas åtminstone det —
— Ja, hvad min midsommarpredikan angår,
så har jag redan många gånger grämt mig öfver
dess form, fastän jag nog vidhåller de åsikter jag
i den uttalade. Man får ju inte nedsätta och för-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
