Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döma sin nästa och inte heller gå till personlig-
heter. Jag tror, att anledningen till min häftighet
i främsta rummet var det, att jag såg Lauri dansa
på kyrkbacken. Jag tänkte med förskräckelse på,
att då prästgårdsungdomen föregår med ett dylikt
exempel, hvad skall då följden bli? Men under inga
omständigheter hade jag ändå bort angripa far-
bror på det sätt jag gjorde det. Men jag kom
inte ihåg budet: „Dömen icke på det att I icke
mån vara dömde."
— Jag vill tacka dig också därför, att du
nu senast inte fördömde mig, utan bemötte mig
med kärlek och fördragsamhet.
— Nå, nu haglar det då riktigt tacksägelser!
Men om jag får lof att säga sanningen, så hade
jag nog ganska god lust att läsa lagen för dig,
men då påminde jag mig i detsamma, att något
liknande också en gång händt mig. Jag var då
en slarfvig student, nära fördärfvets brant. Nästan
i samma tillstånd som jag såg Lauri, fann mig
magister Hagmans far, då han körde förbi mig,
där jag satt vid vägkanten. Han stannade invid
mig, såg på mig länge och väl och frågade
slutligen mildt och varmt: „Huru månne det
skulle gå med dig, stackars människa, om du
skulle dö i detta tillstånd?" Jag kunde inte svara
något, ty jag hade aldrig tänkt på den saken, men
då var det, som hade en blixt upplyst mitt för-
stånd.
— Hvarför gjorde du inte mig samma fråga?
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
