Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, jag kan inte ens förmå mig att vid-
röra deras dystra böcker, redan deras svarta pär-
mar skrämma mig.
— Du borde åtminstone höra dem tala,
mamma.
— Men de säga ju aldrig något.
— Helander talar ju hvarje söndag.
— Och jag skulle gå och höra på hvad He-
lander säger! Huru han nedsvärtar och förkle-
nar pappa! Nej, aldrig i världen!
— Han gör det inte mer.
— Jag kan aldrig gå och höra den mannen,
om han också talade med änglars tunga. Han
är skulden till allt.
— Hvilket allt?
— Nå, allt detta, du vet ju.
— De söka sanningen och bjuda till att in-
rätta sitt lif därefter.
— Men det göra ju också vi andra.
— Ja, men med den skillnaden, att vi vilja
göra det med egna krafter, då de däremot bedja
om hjälp af en annan — och också få hjälp.
— Herre Gud, du talar ju i alldeles samma
ton som Hanna.
— Hanna har funnit sin frid och sin lycka,
och jag tror, att ... att — Hagman också
gjort det.
Karins stämma skälfde så märkvärdigt, att
prostinnan spratt till. Sin lycka? Var det så? Var
det den de saknade —? Var det den de sökte?
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
