Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bet var nästan mörkt i stugan. Från den
stora ugnen strömmade en behaglig värme emot
henne. På Anteros bord under fönstret lyste ett
hvitt papper. Karin tände på ljus. Bibeln låg
på bordet. Mellan dess bakre pärm och det sista
bladet var ett litet häfte instucket. Karin slog
sig ned på stolen, försiktigt och skyggt. Hennes
hjärta bultade våldsamt och hennes bröst häfdes
bäfvande. På pärmen af häftet stod skrifvet:
»Fortsättning på min dagbok." Karin kunde icke
slå igen häftet, när hon en gång öppnat det. För-
gätande, i hvilket ärende hon kommit hit, läste
hon:
En allt större frid fyller mitt hjärta. Hvarje
dag låter Gud mig komma honom allt närmare.
I allt förnimmer jag hans personliga närvaro. Nu
först känner jag riktigt, huru han leder mig vid
sin hand. Men huru känner jag det? Jo, däri-
genom, att jag i allt, också i det allra minsta,
frågar mig själf: Är det rätt så? Icke alltid får
jag klart besked, men jag handlar så, som jag tror
att Gud skulle bjuda mig, i fall han sänkte sig ned
till mig. Nå väl, jag vet ju att det är samvetet
— det gamla samvetet. Men då det fordom stod
för mig som en anklagare, är det nu min vän,
en sträng vän visserligen, men en vän i alla fall.
Det förlamar och förkrossar icke, utan hjälper och
vägleder.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
