Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poesin — också den allra bästa — det icke. Den
klär lögnen i en fager slöja och invaggar oss
i de konstlade känslornas förlamande sömn.
Den förgiftar vårt innersta väsen genom sitt be-
sjungande af den jordiska kärlekens trollmakt,
denna kärlek, hvilken den ställer för oss som
det högsta målet för all vår diktan och traktan.
Den minnes icke det yppersta budet i Guds lag:
„Du skall älska Herren din Gud af allt ditt hjärta,
af all din själ och af all din håg."
O, Herre, räck mig Din heliga fana! Jag
ville som en profet skrida fram midt ibland detta
folk, genom min hänförelses kraft lära och tvinga
det att rikta sina blickar uppåt, från jordens stoft
och smuts, från våra små hvardagsbekymmer,
från vår fåvitska fröjd och glädje, från våra världs-
liga sträfvanden och vårt eländiga, syndiga lif
upp mot vårt gemensamma fädernesland i him-
len. Och då jag inför människorna fått vittna
om Dig, o Herre, och för dem uppenbarat min
själs syner och aningar, vill jag falla ned för
Dina fötter och anförtro min själ i Din hand!
Då skall allt dunkel skingras, då skall himlens
frid omgifva mig.
Min Gud, bevara mig för denna världens
ondska! Du har ju själf sagt: „Den rö, som
11 161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
