Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan ren poesi än Davids psalmer och Jeremias
klagovisor. Poesin måste vara ett uttryck af an-
dakt och fromhet. Jag har med största njutning
och hänförelse läst både äldre och yngre skalder,
men icke i ett enda af deras verk har jag funnit
»kristlig" poesi. Poesin har alltid på ett eller annat
sätt lefvat ett naturligt mänskligt lif, men aldrig
ett trons och andens lif. Den lefver nu liksom
alltid ett hedniskt lif, den andas hednisk luft, utan
att veta något om det andliga lifvet, omvändelsen,
pånyttfödelsen, tron.
Jag kan icke förstå, huru jag i Kalevala kunde
finna ett etiskt innehåll. Kullervo sökte försoning
i döden, icke i ett nytt lif, rådfrågade sitt svärd,
icke korset. Kampen mellan Wäinämöinen och
Mariattas son var blott en kamp om makten.
Kalevala är nog ett vackert skaldeverk, men hed-
niskt, icke kristligt sedt.
Men skulle icke måhända en kristlig poesi
kunna födas hos oss, liksom i Palästina? Och
om jag i ädel form förmådde kläda alla de stora
och härliga känslor och tankar, som den kristna
religionen väckt inom mig, skulle icke redan det
vara en kristlig poesi? Om jag, liksom bibeln
skildrar Israels uppfostran till ett religiöst folk,
förmådde framställa det finska folkets motsva-
rande utveckling mot en alltjämt växande andlig
klarhet, skulle icke också det vara en kristlig
poesi? Skulle den icke väcka och befrämja ett
sant kristligt lif? Men sådan den nu är, gör
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
