Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Lauri, som därpå hastigt gick in i ett an-
nat rum.
— Nå, och berätta nu, hvad gubben för öf-
rigt . . . Huru tog han emot er? frågade Helan-
der efter det Lauri aflägsnat sig.
Antero beskref hela besöket.
— Med ett ord sagdt, han förkastade såle-
des fullkomligt er kristendom?
— Ja, det gjorde han, men fastän ännu
ingen så som han tryckt mig ned till jorden och
kväst mig i mina bästa afsikter, de allra bästa
jag någonsin haft, så har ändå ingen annan på
samma gång förmått ingifva mig en så orubblig
tillförsikt att vandra den väg, på hvilken jag in-
slagit. Jag hade alltid trott mig själf om något,
jag ville alltid vara klok, framstående, god, än
på ett sätt, än på ett annat. Och äfven nu, i
min nya ställning, hade jag trott mig finna inte
allenast ett rätt mål, utan också den rätta vägen.
Men gubben flyttade detta mål så långt bort och
så högt, att jag inte ens i min föreställning kan
se det, och vägen ryckte han fullkomligt undan
mina fötter. Mången gång förut har detsamma
händt mig, men nu har det likväl gått som aldrig
förr: jag har trots allt inte förlorat lusten att
sträfva framåt, jag har inte börjat misströsta om
mig själf. Jag har nog blifvit ödmjuk, men inte
förödmjukad, jag är vägd och befunnen för lätt,
men jag är inte förlamad och förkrossad. Jag
förlitar mig nu blindt på den hjälp, som återlös-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
