Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen och frälsningen skänka mig, men så-
lunda, att jag tror, att jag får denna hjälp just
då, när jag själf ingenting mer förmår, men en-
dast då.
Lauri kom tillbaka, blek och upprörd. Hans
ögon hade ett mörkt, djupt, beslutsamt uttryck.
— Skola vi inte gå nu? sade han till An-
tero.
Då de kommit ut, sade Lauri till Antero:
— Det var Hedda, som var där och ville
råka mig . . . Ifall jag blir i behof af hjälp, så
bistår ju du mig, inte sant? Det kan ju hända,
att pappa hädanefter alls inte vill veta af mig?
— Ja, det är ju en själffallen sak, att jag
skall hjälpa dig.
Han lämnade Antero vid trappan till kansliet,
fattade i låset, dröjde några ögonblick, men steg
sedan in. Antero gick in den andra vägen.
Prosten satt i kansliet tillsammans med Ka-
rin, dikterande för henne något ur kyrkobök-
kerna.
— Jag kommer för att bedja, att pappa
nästa söndag ville lysa för mig, hörde Antero
honom säga.
— Hvad pratar du?
— Jo, jag ber, att pappa ville vara så vän-
lig och göra det.
— Och med hvem?
— Med Hedda.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
