Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var inte tokig nu, Lauri.
— Det är min uppriktiga afsikt.
Prostinnan, Hanna och Naimi skyndade in
från det närgränsande rummet.
— Hvad säger Lauri? frågade prostinnan.
— Han ber mig afkunna lysning för honom
och Hedda.
— Herre Gud! — Lauri! — Med Hedda?
— Men nu finns det ju inte mer någon anled-
ning därtill.
— Skulle det då inte ha funnits, ifall barnet
blifvit vid lif?
— Tag nu ditt förnuft till fånga, käre Lauri.
Hvar har du varit? Hvarifrån har du fått de där
grillerna i ditt hufvud? Gör nu inte, barnet mitt,
dig själf och alla oss andra olyckliga.
— Det är min skyldighet, mitt samvete be-
faller mig, och jag måste lyda dess bud.
— Din skyldighet? Mot en sådan där flicka,
som på detta sätt belönar oss, sina välgörare,
har du alls inga skyldigheter. Det är den allra
svartaste otacksamhet af henne . . . jaha, nu be-
griper jag, hvarför hon uppenbarat sig i dessa
trakter och slagit sig ned här.
— Hedda vill det inte, men jag vill det. Jag
ber dig, pappa, att du inte för andra gången
skymfar henne.
— Hedda är oskyldig, sade Hanna.
— Huru vet du det?
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
