Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handolins förre dräng, Matti, som nu var
iklädd skörtdräkten, blef inropad. Han berättade,
att intet våld brukats vid ledets öppnande och
att där tidigare varit fri genomgång för hvem
som helst, ända till dess att pastorn, kort före de
väckta skulle färdas fram där, låtit stänga det.
Ilpolainen hade öppnat ledet, men sedan också
tillslutit det.
— Blef ledet lika stadigt och säkert tillslu-
tet som det varit förut? frågade befallnings-
mannen.
— Lika fast och stadigt, om inte fastare,
sade Matti. Ilpolainen förstår sig nog på sa-
ken, han.
— Nedtrampades ängen, när de vandrade
öfver den?
— Det kan jag inte säga, men det vet jag,
att vi från de tegarna senaste sommar skördade
lika mycket hö som förut, kanske till och med
något mer.
— Skall vittnet höras rörande något annat?
— Nej, jag har fått reda på hvad jag öns-
kade, svarade befallningsmannen.
— Jag skall inte glömma vittnesarfvodet, sade
Matti, när han aflägsnade sig.
Nu var turen inne för svarandens vittnen.
Antero kallades in. Ilpolainen ville fråga honom,
huruvida han sett att våld brukats, då ledet öpp-
nades.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
