Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De närmade sig kyrkan. Handolin skyndade
förut, men blef allt mer andfådd och saktade
farten. Invid kyrkan vacklade han plötsligt och
sökte stöd mot muren, där han sedan blef
stående.
— Hör du, du orkar inte längre, låt oss
vända om.
— Jag? — Nej, för satan!
Han satte sig ånyo i rörelse, raglade tvärs
öfver vägen och hamnade i en snödrifva. Farbror
Jakob hjälpte upp honom och grälade:
— En gammal fyllbult som du och har ännu
inte lärt sig att hållas på benen ... Se på mig,
mina ben svika mig aldrig . . . och inte sviker
mig hufvudet heller!
De vandrade nu arm i arm.
— Jag har hjärtfel och fördenskull blir . . .
blir jag . . . andtruten . . . Hon vet det nog och
ändå . . . retar hon mig . . . hon hoppas att . . . att
jag skall dö . . . Vänta ... låt mig andas ut litet.
— Du orkar inte längre, låt oss vända om.
— Det vore då märkvärdigt ... nu kan
jag nog igen . . . Hon är min plågoande . . .
bakom min rygg har hon . . . säger ingenting,
men . . . kommer i hemlighet för att vittna . . .
Tio rubel . . . hvarifrån har hon fått dem?
— Är det sant, att du brukar slå henne?
— Djäflar anamma ... jag slår, jag rifver
henne i håret . . . Hvad är det där ... det där
hvita huset där borta ... i skogen?
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
